DoReMi SaFaRiär en musik-cd med 20 spår om 20 olika djur. Vi får bland annat möta Geparden Jeppe, Zebbe Zebra, Nusse Noshörning, Flamingon Ingo, Gorillan Pernilla, Gasellen Ellen och många fler. Det är Per-Åke Wennerberg som är upphovsman till texten och musiken och han har även skrivit en saga Kul djur i dur där de olika djurkaraktärerna ingår. Andreas och Viktoria Glans sjunger på de flesta spåren och körar gör Mölndals kulturskolas barnkör. Spelar gör inga mindre än Bohuslän Big Band som även har arrangerat musiken.

Vill du introducera barnen till jazz så är det nog svårt att hitta något bättre. Det är snyggt, svängigt, proffsigt, varierat och ösigt och man får höra många olika instrument jazza loss ordentligt: trumpet, trombon, saxofon, klarinett, flöjt, bastuba och härligt pianospel på många spår.

Roliga texter och mycket rim, som man även kan tillgodogöra sig genom texthäftet som ligger i cd-konvolutet dekorerar av roliga djurillustrationer. Boaormen Moa är min favorit både på grund av det svängiga kompet, texten och skönt brass- och pianospel.

Vi får svängigt blueskomp i Kung Lejon där trombonen gestaltar lejonet, snyggt pianoackompanjemang i Geparden Jeppe rappar på, soft, jazzig tvärflöjt och bastuba i Zebbe Zebra. Den tjusiga Giraffen Zerafe och Hasse Flodhäst är väldigt söta med fin barnsång av Frida Olofsson och kören och snyggt trumpetspel. Den skrattande Hyenaär glad och medryckande med Viktorias sång och snygga brass- och saxofonslingor. Andreas sjunger med härlig diva-musikalstil i Flamingo Ingo och i Kung Lejon smyger och morrar trombonen och kontrabasen.

Viktoria sjunger underbart ösigt och svängigt i spår 12 Piggsvinet Piggelina Hystrix– också en klar favorit, där trombonisten Nils Landgren jazzar loss rejält i sitt solo och Mölndals kulturskolas barnkör backar upp fint. Goa brasslingor i kompet.

Jag letar fram bilder på de olika djuren och låter ett barn i taget välja ett djur som de sedan får höra låten till. Det blir populärt.

Musikmässigt passar nog cd:n till alla åldrar medan det textmässigt nog är mer för de äldre förskolebarnen och yngre skolbarnen. Jag avundas de som har möjligheten att gå och se föreställningen live och jag är riktigt sugen på att skaffa sagoboken också.

Prinsessans rockbandär en inbunden bok i härliga färger. Omslaget går i rosa och blått med gulröda eldflammor. I boken ingår också en cd med nio sånger. Boken ingår i serien med bland annat Så gör prinsessor och När prinsessor fyller år.

Författare och illustratör till boken är Per Gustavsson som även har skrivit text och musik tillsammans med Johan Eckman. Per Gustavsson har förutom Prinsessagorna illustrerat bland annat Hjärnkontoret-böckerna. Illustrationerna är roliga, färggranna och finurliga och fyller ut hela sidorna.

Varje gång jag frågor om jag ska läsa sagan får jag positivt svar av barnen. Handlingen går ut på att Prinsessan ska återbilda sitt gamla rockband, så att hennes kompis prinsessan Vera ska kunna fylla sin dansbana med folk. Problemet förra gången var bara att draken, som spelade trummor, blev så till sig att alla höll på att brinna upp. Prinsessan ger sig ut i sin rosa buss för att leta upp alla bandmedlemmarna. Dessutom måste hon komma på en lösning på brandproblemet.

Bandet består förutom av Prinsessan själv på sång och gitarr, av Trollkarlen med sin höga hatt och orgel, Prinsen på bas, det lite ängsliga Skelettet på maracas och den exalterade Draken på trummor. Det roligaste tyckte några av barnen var när skelettet spelade trummor och att draken gjorde rökringar, men även när skelettet spelade maracas och när alla ramlade omkull på grund av att de blev ljusblinda efter att ha letat efter skelettet i en mörk källare.

Musik-cd:n är som en rockig glädjeföreställning. Boken är lättast att ta till sig med de lite äldre förskolebarnen, men musiken är bra och en klar bonus i detta paket.

Snårpan är en lite lagom rund och glad varelse som tror på sina idéer. Hon bor i Gnagarnas Rike, är till hälften mus och till hälften människa och är adopterad av sorken mamma Ellen som inte kunde få egna barn. Denna cd, Snårpan och den hemliga manicken, innehåller nio spår med saga varvat med musik och bygger på sagoboken med samma titel. Dessutom innehåller den två extra karaokespår med två av sångerna.

I sagan bygger Snårpan och Lille B en manick som går på kåda. När Snårpan startar åker hon genom ljus, mörker och färger och hamnar i människovärlden. Där upptäcker hon att människornas motsvarighet till manick är bilar. Hon tycker illa om bilarnas avgaser, men gillar ljudet från dem. Sagan inramas kärleksfullt av nattningsprocedurer med mamma Ellen.

My Blomqvist är författaren och artisten bakom Snårpan. Magnus Sjögren medverkar också som producent och röst till Lille B.

Musiken på cd:n är från alla möjliga olika genrer: disco, tango, rock, reggae, pop, blues, dansband med mera. My sjunger ösigt, bra och med energisk glädje. Musiken är varierad och både förstärker sagan och för den framåt. I Min manick rockar Snårpan ordentligt. Ta med denna på barnens disco.

Det är en klar fördel att ha boken också, för jag upplever att det kan vara svårt för barnen att förstå och ta till sig sagan helt endast genom cd:n.

Snårpan är alltså en samhällsengagerad liten varelse som tar upp existentiella frågor – att man duger som man är. Hon tar även upp miljöfrågor och hittar på mycket kring att återanvända gamla saker. Snårpan har en egen hemsida där man bland annat kan titta på Snårpans nätbaserade Julkalender från 2010 där hon i samarbete med Unicef samlar in pengar till världens barn som inte har det lika bra som barnen i Sverige.

Drillar och draköron är en inbunden bok med en cd med 15 klassiska stycken spelade av Göteborgs Symfoniker.

Boken handlar om de olika instrument som används inom klassisk musik i symfoniorkestern där även harpa och piano är med.

Boken är vacker med underbara illustrationer i akvarell och förmedlar en klassisk känsla. Varje uppslag har en utfallande akvarellillustration där ett eller ett par instrument finns med i olika fantastiska sammanhang och dessutom ett rim om instrumentet. Till varje instrument finns ett musikspår på cd:n med ett klassiskt musikstycke där det nämnda och illustrerade instrumentet är med.

Rimramsorna är gjorda av Lennart Hellsing och bild och idé står Ane Gustavsson för. Ane Gustavsson kommer från Norge och spelar altfiol i olika orkestrar i Sverige och Norge, bland annat Göteborgs symfoniorkester. På fritiden tecknar hon och därför har denna bok kommit till. Gustavsson har även gett ut andra böcker exempelvis Lillebror och natten (2009), även den ett samarbete med Lennart Hellsing. Tidigare har hon också illustrerat flera barnböcker skrivna av Christine Falkenland.

Lennart Hellsing har gett ut ett stort antal barnböcker sedan 40-talet och är kanske mest känd för sina sagor, rim och sånger om Krakel Spektakel.

Boken är en bra hjälp för att introducera de klassiska instrumenten för barnen och även för att lyssna på klassisk musik. Rimramsorna är vackra, spännande och lite avancerade men inte så långa, så det blir en utmärkt språklig utmaning att smaka på.

Vi får träffa pukorna och tuban inne hos en stor grön drake med en ros i sitt öra och en grodprins vid svansen och höra dem i Richard Wagners Förspel till akt 3 av Siegfried.

Flöjtisterna flyger luftballong högt uppe bland måsarna med landskapslapptäcke långt under sig och vi kan lyssna till Claude Debussys Förspel till en fauns eftermiddag. Klarinettisten är högt uppe på styltor och spelar i Hugo Alfvéns Midsommarvaka.

Med fagotten och oboisten kommer vi till orientaliskt fjärran land, med kameler, ormtjusare, magdansös och en flygande matta och vi hör dem i Pjotr Tjajkovskijs Sats nr 2 ur Symfoni nr 4 och i Backanal ur Simson och Delila av Camille Saint-Saëns.

Harpisten, en sjöjungfru nere på sjöbotten med sällskap av pianisten, olika havsdjur och en ubåt, spelar i Akvarium ur Djurens karneval av Camille Saint-Saëns och Intermezzo ur Cavalleria rusticana av Pietra Mascagni. Trumpeten och hornet finns hos riddarna vid borgens torn och spelar i Intermezzo ur Kareliasvit av Jean Sibelius.

När man lyssnar på kontrabasen känns den igen från sången Januari börjar året, för det är Beethovens Sats nr 4 Ode till glädjen ur Symfoni nr 9.

Positivt: Layouten, boken, bilderna, rimramsorna och konceptet.

Negativt: Ibland lite svårt att urskilja instrumentet i orkestern. Lyssna gärna i bra högtalare så är det lättare att urskilja instrumenten.

Vill du hälsa på hos djuren på bondgården? Djuren på Kackelgården är en saga om att vara utanför och inte accepterad, där kossor, hönor, en tupp, en nyfödd kyckling och en mus är aktörer.

Katarina Gren och Birger Nilsson har en lång gedigen meritlista på utgivna fantastiska musikböcker, till exempel Elefantboken, Trollsångboken, Låtar året runt, Vyssan lull och Vaggsånger i urval.

Detta är ett häfte i liggande format, med blankt färgomslag. Den börjar med sagan om hur den utstötta musen med hjälp av den nyfödda kycklingen blir vän med, och accepterad av, de andra djuren på bondgården.

Därefter kommer förslag på scen och rekvisita, rollista med antal repliker samt förslag på kläder för att spela upp sagan. Det följs av manus med repliker, anvisningar till agerande och var sångerna kommer in. Sedan följer notdelen med melodi, text, ackord-analys och förslag på stämmor och rörelser och agerande. Dessutom finns en djurillustration och gitarrgrepp med till alla sångerna. Allra sist i häftet finns förslag på hur man kan arbeta tematiskt med djuren på bondgården.

Cd-skivan består av 13 sånger plus instrumentala versioner av alla låtarna.

Den börjar mjukt med en instrumental låt som ger stämning av tidig morgon. Sedan kommer tuppens godmorgonsång med slide-gitarr i kompet.

Nästa sång är söt och fint sjungen om när kycklingen ska komma ut ur ägget.

Därefter blir det härligt ragtime-ös i Ägg-sången, ackompanjerad av ett gammalt, lite ostämt piano som ger filmmusikkänsla. Det är en skön sång som är lätt att direkt sjunga med i. Ragtime-pianot fortsätter i Hönornas protestsång där hönorna protesterar mot att sitta i bur. Sedan följer grisarnas, kossornas och hästarnas sånger. Den instrumentala musjakt-stycket är snyggt. Det är kul att sedan få dansa till hönornas charleston-låt. Avslutningsvis kommer en rörelsesång till Kom loss.

Visor för de småär den fjärde delen i antologiserien Min lilla skattkammare. Boken innehåller våra mest välkända barnvisor som Ekorrn satt i granen, Bockarna Bruse, I ett hus och Kaninvisan. Även julvisorna Pepparkaksgubbarna och Tomtarnas julnatt är med som barnen gladeligen lyssnar på och sjunger även när det inte är jul.

Jag känner igen stilen på de fina illustrationerna som finns på varje uppslag gjorda av Catarina Kruusval, som också är kvinnan bakom barnböckerna om Ellen.

På den medföljande cd:n framförs alla 22 sånger av Louise Lindfors med mjuk fin röst till ackompanjemang av Klas Gullbrand på gitarr, Carl Bagge på klaviatur och Moussa Fadera på trummor.

Det är snygga arrangemang i jazzig stil. Många sköna pianosolon och ”fills” i lite Jan Johansson-stil. Imse vimse spindel startar med en vacker introduktion på akustisk gitarr och passande tonbox-plingande till. Några för mig nya sånger är det också, bland annat Såpbubblan som är – läcker och annorlunda på ett suggestivt sätt, Vidde vidde vinka – en kort lustig sak och Häxan i skogen som har en väldigt fin melodi.

Kommentar: Bra att de sjunger sångerna flera gånger då de flesta är tämligen korta. Det är lugna fina arrangemang. Det enda jag är tveksam till är tonarterna de går i. Jag lyssnade på cd:n med några barn och jag upplevde att det var lite i lägsta laget för barnröster.

Barnmusikduon Smultron & Sång har gjort denna bok och medföljande cd, Mattesånger. De har tidigare gett ut 4 cd-böcker med musikgympa för barn i olika åldrar, bland annat Bondgårdspop som jag recenserade hösten 2010– en suverän skiva som jag har använt mycket med barnen på min förskola. Bosse Sjöbom från Sundsvall är före detta lärare som sadlat om till heltidsmusiker, han har skrivit text och musik till låtarna på cd:n.

I denna bok får vi på ett lekfullt sätt möta grundläggande matematiska begrepp och reflektera över tid och rum. Man får med sångtexter, lite rörelsetips till sångerna och inspirerande bilder. Boken är i rejäl kartong, så den tål att bläddras i.

Några teman från boken är veckodagarna, tiokamrater, addera och subtrahera, udda och jämna, klockan, geometriska figurer, prepositioner, hel-halv-tredjedel-fjärdedel.

Kommentar: Trevlig, lättillgänglig, bra och tydliga bilder. Inte lika medryckande musik som på Bondgårdspop men tydlig. Suverän att arbeta med begreppsförståelse som ju matematik mycket handlar om.

Oscar Danielson är en svensk musikartist med fem album bakom sig. Han har dessutom skrivit tre romaner och samarbetat med Hanna Hedlund. Det kostar på att vara barn är hans första barnskiva med låtar från olika barnradioprogram på UR och är riktad till barn mellan 3 och 8 år.

Konvolutets insida är fullspäckat med sångtexter. Och det är just sången och sångtexterna som är mest framträdande. Danielsons lite släpiga sångstil fångar känslor. Sångerna är verkligen till för att lyssnas på – mycket finstämt.

Titelspåret Det kostar på… består av lite förväntningar inför vuxenlivet och lite pustande och reflektioner över barndomssituationer som till exempel vad som händer när man tappar en tand. Skön akustisk gitarr i nästa låt Elden. Lite farlig fascination kanske, över vad man kan ”tutta” på. Men bannor från den vuxne ingår också.

Oscar Danielson visslar igång Väldens längsta man och sjunger med känslan från ett barns ibland självklara självförtroende om att växa så det knakar och hur lång man ska bli. Lågmäld pop med skönt baskomp som påminner om Lou Reeds Walk on the wild side– snyggt!

Inte gråta lilla mamma börjar lite absurt, nästan falskt och lite komisk men fortsätter sedan tröstande till mamma och pappa när saker går sönder. Fyndigt i refrängen med ”Inte gråta lilla mamma, över världslig liten sak. Mister du en står dig tusen åter, och kom ihåg du har ju mig!”

Jag kan självär en skön avslappnad låt om ett barns vilja och kamp att få klara av saker själv.

Jag, en tok har en väldigt snygg stämsång i refrängen. Texten är positivt bejakande om att man duger som man är. Många ord som slutar på ”man”, för rimmets skull. Jag gillar låten, men önskar att det skulle finnas mer positivt bejakande och inkluderande av flickor, även om det förstås inte är Oscar Danielsons fel att vårt språk ser ut som det gör med ordet ”man”.

Kommentar: Finstämda låtar. Denna cd fick mig att leta fram en skiva med Bo Kaspers orkester, då jag tycker att Oscar Danielsons sång och musikstil påminner om deras.

Sara Edwardsson är kvinnan bakom cd:n Dansbarn. De flesta känner henne från tv som hjältinnan Supersnälla Silversara och som programledare i det populära allsångsbarnprogrammet Den Flygande Mattan.

Cd:n är upplagd i tre delar: fem danssånger, fem lyssna-sånger och till sist tre sjung-med-sånger. Sara Edwardsson sjunger på de flesta spåren, med barnkör till ibland.

Danssångerna är dansvänliga och med påtagligt synt-elektroniskt ackompanjemang på många av låtarna, lite som Loreens vinnarlåt Euforia. Tjej eller killeär en kul låt om att inte låta sig begränsas av det kön man tillhör. Alltid viktigt!

Lyssnarsångerna börjar med mjukare pianoackompanjemang och fin vemodig barnsång i Min sorgsenhet. Du börjar bli storär en gullig sång från en mamma där en barnkör kommer in på slutet: ”Jag ska göra mina egna misstag, gå min egen väg, så länge du finns där bakom är jag aldrig rädd.”

Första kärlekenär en väldigt fin sång med mer traditionellt komp: elgitarr, bas, trummor och elpiano där Sara gör en tillbakablick om svårigheter kring den första förälskelsen när inte sms fanns.

Godmorgon chefenär en söt reggaesång, om att ta vara på dagen, och att du själv är chefen över din dag. Bussresan– en rapp som byggs upp efter hand med bas och trummor med mera. Riktigt svängigt.

Vi flyger på en sång, känns som den skulle passa i Lilla Melodifestivalen. I Bilresan med pulserande bas sjunger Sara om hur man kan fördriva tiden i bilen med att klappa avancerade rytmer.

Kommentar: Inga sångtexter följer med. Sara Edwardsson sjunger med glad och livsbejakande känsla.

Små små visorär en bok som innehåller drygt femtiotal kända barnvisor, återgivna dels på svenska dels på finska. Visorna består av allt från Björnen sover, Videvisan och Sankta Lucia till några finska traditionella barnvisor: den söta Lilla fågel och Lilla sotarmurrel. Sångerna är placerade efter svårighetsgrad, så de enklaste kommer först och de med mer text kommer senare i boken. Päivi Hällström som har sammanställt boken är både förskollärare och metodik- och pedagogiklärare. Det följer med en cd till boken där Hällström med familj sjunger och spelar.

Omslaget är inbjudande i blåa och vita färger med toner som vågor på ett hav där fiskar sjunger och spelar och en sjöstjärna spelar cello. Uppe på ytan seglar en båt med svenska och finska flaggan som segel.

Boken är upplagd så att varje uppslag innehåller en visa som presenteras med text och ackordanalys på svenska på vänstersidan och på finska på högersidan. Det bjuds också på fina illustrationer av Ida Rosén Branzell till alla sångerna. Längst ner på uppslaget visas melodin och ackord till visan. I slutet av boken finns även några metodiska råd som hjälp till läraren. De är korta och tydliga och uppdelade under fem rubriker: Lär dig först sången ordentligt själv (om hur du förbereder dig för sångstunden), Sjung först – lek sedan (om upplägget på sångstunden), Släpp fantasin loss – dags att leka (om att förbereda lekar som passar till sången), Musik ger glädje (hur man kan låta barnen bekanta sig med olika musikinstrument) samt Inspirerande hjälpmedel (exempel på olika hjälpmedel för sångstunder).

Sångerna är inspelade med enkla fina arrangemang, med piano eller gitarrkomp och vackra tvärflöjtsslingor ibland. Sångerna sjungs först på svenska sedan på finska. Allt som allt en lagom tjock barnvisbok som lyfter mycket tack vare bilderna. Den är mest användbar i grupper där barn har finska som språk, men absolut annars också.

Lilla sångskafferietär en trevlig bok indelad i olika teman från barnens vardag. Den riktar sig till de allra minsta, men det går utmärkt att sjunga sångerna och göra lekarna tillsammans med 5-åringar också.

Sångerna tränar begreppsbildning inom flera områden. Följande teman ingår i boken: Tillsammans; Titta – peka; Leka; Här är jag (sånger om kroppen); Röra på kroppen; Äta och till sist Julen med Luciasång som sjungs av barnkör, trumpetsolo med sordin till tomtenissarnas sång. Upplägget är att varje sång har melodi, text och ackordanalys, även gitarrgrepp och vilket cd-spår det är visas. Man får också tips om vilka rörelser man kan göra till sången. På högersidorna finns tips på lekar, samtalsämnen och ramsor som passar till sången.

Upphovsmännen är Gunlög Rosén som har skrivit sångtexterna och Gustav Rosén, verksam jazzmusiker och låtskrivare som har skrivit musiken, arrangerat och spelar saxofon, piano och klarinett.

Vi börjar från början och tittar och lyssnar. Några barn får välja vilken sång vi ska börja med och det blir först Hej-på-dig-sång. Sedan fortsätter vi med Runt i ringen. En lugn enkel trevlig dans där man går runt i ring och gör olika rörelser, även lite kluriga som att hålla på varandras knän. Det känns alltid uppskattat och bra för samspelet och gruppkänslan.

På kroppenär en sång om våra kroppsdelar som man pekar på medan man sjunger. Hård och mjuk är också en av kroppssångerna om vad som är hårt; hakan, tanden och pannan och vad som är mjukt; läppen, näsan, kinden och öronsnibben. Vila är en avslappnande sång med vackert gitarrkomp till som passar utmärkt just till att vila.

Jag tycker att boken och cd:n är mycket användbar och att den fungerar bra både till de yngre och äldre barnen.

Visor för frågvisaär en musik-cd med duktiga jazz- och folkmusiker och inte minst och kompositören Camilla Åström som att skrivit text och musik till (fråg)visorna.

Hon är musiker, låtskrivare, dragspelerska, språk- och musikpedagog, och är med i många band och projekt ofta med världsmusik som bas.

Visorna framförs av Camilla Åström & Kompanjonerna, alla välbekanta namn inom svensk folkmusik-, vis- och rockscen. Kompanjonerna består bland annat av Daniel Wejdin, Henrik Cederblom, Arvid Kästel och Johan Håkansson. De instrument vi får höra är dragspel, gitarr, bouzouki, mandolin, slagverk, kontrabas, flygel, orgel, fiol, altfiol, klarinett saxofon och trumpet – vilken ljudskatt!

Cd:n innehåller 15 visor med olika musikstilar och influenser från Balkan; jazz, visa, rumba, reggae med mera. Texterna är finurliga, berättande och eftertänksamma och handlar om att blir stor, om att vara stolt över den man är, om att gå vilse, och det perfekta födelsedagskalaset, om läskiga monster och om den stora lyckan i att bli gungad riktigt, riktigt högt.

Konvolutet är snyggt, konstnärligt och fullt med detaljer att upptäcka och titta på, som en tavla i sig själv. Sista sången Stanna lite till är väldigt lugn och vacker med skönt gitarrackompanjemang till – som en godnattvisa.

Många av visorna har roliga rytmer som passar att röra sig till eller spela rytminstrument till, exempelvis Här är jag, Nu vill jag gå ut, Plåster: ”Plåster, plåster med Bamse på, måste plåster ta på”.

Okej är en mycket fin låt med tangokänsla om när man har blivit ledsen och sedan känner sig upprättad och tröstad.

”Jag blev lite ledsen förut när du knuffade mig,
Jag blev lite ledsen men nu känns det okej
För du sa ju förlåt och sen så krama du mig.”

Jag tycker detta är en härlig skiva med roliga och musikaliska visor, duktiga musiker där man även får ta del av många olika instrument.

Denna sångbok innehåller nio klassiska barnsånger och är väldigt trevlig och användbar. Orden i den handskrivna sångtexten är illustrerade och involverade i bilderna. I Blåsippan ute i backarna står finns bredvid den nigande blåsippan en pratbubbla med en vacker vårbild. I Bä bä vita lamm står mamma och pappa och hänger upp kläder på en tvättlina. Trollmor avslutar boken med att lägga de elva små trollen och binda fast dem i svansen. Boken är väldigt pedagogisk och hjälper barnen att sjunga sig igenom sångerna med hjälp av ”rebusbilderna”. Ofta har det bara varit jag och ett eller två barn när vi börjar men efter en stund kommer det fler. Barnen har varit från 1–6 år.

Gruppen bakom cd:n är ett musikaliskt sexmannaband från Göteborg som bjuder på elva musikspår i olika genrer såsom jazz, country, rap, folkmusik, rock och blues. Tåglåten tuffar igång till charmig, amerikansk folkmusik, (Amerikana) från 1900-talet. En dålig dagär svängig gladjazz, 50-tals-musikal-dansmusik i Povel Ramel-stil. Mina två favoriter är Utelåst – en riktigt härligt rockig låt som är lätt att sjunga med i. Det är ösig hårdrockskänsla à la Deep Purple i sången och orgeln på slutet. Spöket Helga är en groovy tyskbrytande sång med en snygg ”hit the road”- ackordgång. Allt som allt får vi mycket ”girl power” i sången. Det är charmigt, kul, svängigt, varierat, lite absurt och fullt av spel- och sångglädje. Låtarna finns även på Spotify.