Quantcast
Channel: Lärarnas Nyheter
Viewing all 56 articles
Browse latest View live

Mat, kris och dans

$
0
0

Vill du ha matinspiration? Här serveras 12 smaskiga matsånger i varierade musikstilar. Feta och smöriga låtarär en cd-skiva paketerad i ett skivomslag som är utformat som en nätt receptbok. Boken innehåller låttexterna och sedan recept på maträtterna det sjungs om. Designen är i glatt rött kokboksrutigt.

Johanna och kökskvartetten består av Johanna Westman – programledare för bland annat SVT:s musikprogram Popitop, flera barnprogram, barnboks-författare, och författare till flera kokböcker för barn. Musiken är komponerad av barnmusikkompositören Tomas Hirdman och texten har Johanna och Tomas skrivit tillsammans. Övriga medlemmar är Niklas Gabrielson, Lisa Löwgren, Robert Cransioe, Kim Rogvall, Rickard Gustavsson Greta Gandini, Astrid Gandini och Hälsinglandskören. Till och med Mixer alias Lennart Jähkel är med som gästartist.

Cd-skivan inleds med en käck marschorkester med flöjt och bleckblås (trumpet och trombon) där vi får lära oss det mesta om potatis och vad man kan göra med den. Det är lite cirkuskänsla över soundet tillsammans med Johannas smittande glada, käcka och tydliga sång. De fortsätter med en riktigt skön och svängig reggae om spaghetti och köttfärssås. Man blir riktigt sugen på att äta, och det är bara att följa vad de sjunger eller titta i receptet i omslaget. Tredje låten är jazzig och går i moll om några restauranger där man får dålig mat eller serveringspersonalen är otrevlig.

Skivan fortsätter med en riktigt långsam men ändå väldigt svängig salsa om fruktsallad. Det är skönt groove som successivt byggs upp med introprat, piano, bas, gitarr, rytmer och sång. Därefter blir det fet discosynt om att baka bröd och protestrock mot barnmenyer. Låtmenyn fortsätter med kabaretmusik, en schlagerlåt om hur svårt det är att hitta på vad man ska laga till kalas som alla ska gilla, stress och snabbmatens fasor, en rocklåt om glädjen i att laga mat tillsammans och allt avslutas med en schvungande dragspelsvals.

Jordgubbspojken och Himmelspappan ser ut som en välillustrerad sagobok. Det är det också, men inte bara. Författare till boken är Gunilla Stierngren, psykoterapeut och psalmdiktare, som här ger oss ett ”krispaket”.

Boken innehåller en saga som handlar om en pojke vars pappa dör. Den utspelar sig från när pojk-en föds till när pojken är stor och det har gått flera år sedan pappan dog. Sagan har en lugn, fin ton med hopp i, trots den sorgliga handlingen.

Efter sagan finns en handledning för personal i förskola och skola som är till för att hjälpa pedagogen att möta ett barn som sörjer, men även barngruppen runt omkring. Den är tydlig, konkret och begriplig. Handledningen beskriver vad krisens faser kan innebära, sorgereaktioner, vad man konkret kan göra och exempel på hur man kan agera i några olika situationer.

Längst bak i boken finns noter – både till melodi och ackompanjemang samt texter och ackordanalys till sångerna.

Jag funderade på om det skulle bli känsligt att läsa sagan för barnen, men satsade och gjorde det. Barnen uppskattade sagan och kom att tänka på andra sammanhang med liknande handling till exempel Bröderna Lejonhjärta och Lejonkungen. De tyckte bilderna var fina och ibland roliga. De är detaljerade, vardagliga och välgjorda, så man kan gå igenom sagan en andra gång och titta och prata enbart utifrån bilderna.

Efter att vi hade läst sagan och tittat på bilderna lyssnade vi på några av sångerna. Till boken följer det med en cd-skiva med fyra nyskrivna barnvisor som berör tröst och sorg. Texten har Gunilla Stierngren skrivit och musiken är skriven av Boo Egebjer och Irma Schultz-Keller som även sjunger alla sångerna. Barnen tyckte att sångerna var vackra, sorgliga och spännande!

Den reflektion jag gör efter stunden med barnen är att det är väldigt bra att ta upp livsfrågor i ett vardagligt sammanhang, vilket kanske lätt glöms bort, och inte enbart om och när det sker något tragiskt.

Dans kring midsommarstångenär en glad färgrik bok med 16 danslekar, många kända från den traditionella svenska midsommardansen. Det följer även med en cd till boken. Det finns både de allra vanligaste danslekarna som Små grodorna, Prästen lilla kråka, Björnen sover och lite mindre vanliga som exempel Aspelöv och lindelöv, Små fåglarna i skogen och En riktigt bussig svärmor.

Varje uppslag har en danslek: på vänstersidan text, sedan en tydlig beskrivning hur dansen går till och på högersidan humoristiska och illustrativa bilder. När jag tittar i boken med några barn tycker de att bilderna, ritade av Tomas Joanson, är väldigt roliga, jag gör små dialoger till dem och vi skrattar gott tillsammans. Inga noter är med, men däremot en cd-skiva med dansledare, sång och orkester till. Musiker och arrangörer på skivan består av Leif Jordansson, Mikael Augustsson och jazzmusikern Nils Berg. Dansledare är Ylva Hällen (programledare för SVT:s barnprogram Bolibompa).

Vi bjuds upp till olika sorters sångdanser ackompanjerade av dragspel, saxofon, klarinett och rytminstrument. I Nu ska vi skörda linet får vi höra kul 3-mot-2-takt, coolt intro till Prästens lilla kråka, fräckt komp till Morsgrisar och allt avslutas med Raketen där stämningen förstärks med instrumenten till.

Efter att ha tagit del av denna bok och skiva vill jag bara säga – dansa ofta med barnen! Det är träning i samspel, motorik, rytm- och rumskänsla, mod att bjuda upp och att dansa med olika, men framför allt en glädjerik gemenskap.

Pia Persson jobbar som förskollärare i Tvärflöjtens Musikskola i Lund. 2009 har hon recenserat cd-skivor och musikböcker i nr 3, 7 och 10. Och detta år i nr 2.

Bondrock och bokstavspop

$
0
0

Ett nytt läsår börjar med ny barngrupp och för min del även nya kollegor. Den här gången handlar musikrecensionen om två nya cd-skivor och en bok om ukulele för små barn.

– Vad är det här? frågar jag barnen i gruppen.

– En barngitarr, svarar de.

– Nej, det är en ukulele! svarar jag tillbaka.

Jag utgår ifrån UKU-lilla, ett trevligt ukulelehäfte skapat av Eva Skyborn och Eva Olivia Samuelson, pedagoger och vissångerskor. Jag upplever den som en mycket bra bok om man vill spela ukulele med barn i förskolan. Boken består till största delen av 24 sånger där upplägget är att varje sida har en sångtext med grepp för ackordet till visan, en enkel illustration och ett tips på vad man kan göra mer med sången, till exempel rörelser eller att byta ut text. Det är tydligt, luftigt och tilltalande. I början av boken får vi också metodiska tips och förslag på hur vi kan förbereda oss för att komma igång med ukulelespelandet. I slutet på häftet får vi alla visorna lite tätare sammanställda med noter och ackord och till sist en instruktions-cd där vi kan höra alla sångerna med sångröst, ukulelespel och även ackompanjemang av gitarr och bas. Flera av sångerna går att sjunga i kanon och även det får vi höra på cd:n.

Jag har tidigare provat att spela ukulele med barn-en i förskolan och det har funnits ett stort intresse bland barnen, men jag har upplevt att det har varit lite för svårt för dem med att ta grepp och byta ackord. Tack vare denna bok har jag gjort ett nytt försök. Jag köpte in fem ukuleles i olika färger och vi satte igång. Bara att hålla i instrumentet är nytt för barnen. Därför använde jag mig snabbt av tipset att stämma ukulelen i ett färdigt ackord till att börja med, det vill säga att stämma den fjärde strängen en helton lägre, så att de kan komma igång med att hålla i ukulelen och spela ett ackord direkt. Det har gått väldigt bra och barnen är mycket positiva och angelägna om att få spela. Vi har redan provat på flera av D-durs-sångerna: Kalle Anka satt på en planka, Broder Jacob och Ro, ro, ro din båt både i stor samling och i liten grupp. När de har vant sig vid att hålla och spela ukulelen ska jag fortsätta med att lära dem D-ackordet och H-moll där det räcker att trycka ner en sträng. Fler sånger finns med som jag känner igen: Domaredansen, Var är tummen, Gökvisa, Häng med och spela ukke (Tom Dooley) och Sill i dill. Det finns också ett par veckodagssånger och en födelsedagsvisa som vi ska prova.

I boken finns också sju två-ackordslåtar till de som vill ha ytterligare utmaning. Blir vi ännu mer bitna kan vi fortsätta med Ukulela – ukuleleskola för barn del 1, som Eva O Samuelson gett ut tidigare.

Vi går över till grovmotorikträning, för det är svårt att sitta still till Smultron & Sångs nya skiva Hopp & Pop på bondgården. De har tidigare gett ut tre cd-böcker med musikgympa för barn i olika åldrar. Bosse Sjöbom från Sundsvall som är före detta lärare som sadlat om till heltidsmusiker, har med humor och en hel del rock skrivit text och musik till låtarna på cd:n. Smultron & Sång turnerar i Sverige med konserter och musikgympa med målet att barn ska ha roligt när de rör sig.

Vi får följa med katten Tiger till bondgården och träffa olika djur. Barnen snappar fort, skrattar och tycker det är roligt att springa och hoppa som hiphop-fåren i sången Fyra fina får, balansera på ett ben som tuppen i Tuppens morgongympa eller skaka rumpan som grisen i Skaka rumpan där vi även får sjunga på engelska: Shaking bacon i en riktig ”twistig” rocklåt. Till sången Farfar och farmor bonde ska jag prova att göra en linedance.

Vi får inte glömma att kroppen också behöver vila och till detta erbjuder cd:n avslappningssången Tupplur.

På internet kan man hämta sångtexterna med rörelseförslag och även provlyssna på några sånger från cd:n. Hittills har jag tagit två till tre sånger åt gången på en samling, men man kan även sätta ihop ett litet gympapass med olika sorters rörelser som kompletterar varandra.

Till slut: Har ni sett Bolibompas barnprogram Stava med skägg eller Räkna med skägg? Det hade inte jag men flera av barnen har gjort det. Huvudperson i tv-programmet är Jonas Leksell som föreställer en lustig gubbe med extremt långt skägg. Varje program innehåller sketcher, matlagning och musikvideor, där tittarna får ledtrådar till bokstäver för att kunna klura ut ett ord.

Nu har det även kommit ut en cd-skiva med tio av sångerna från programmen. Texten till sångerna är skrivna av David Shutrick. Musiken är skriven av Mija Folkesson.

David och Mija turnerar nu med barnföreställningen Atjjo som bygger på sångerna från skivan. Sjunger på skivan gör barnen Julia och Melker Duberg som även medverkar i tv-programmet.

Den första sången Atjoo är en svängig låt med ”Hit the road”-stuk i kompet där sångaren sjunger om att vara allergisk mot bokstaven A. Sångerna har ofta precis som programmet anknytning till någon bokstav. Sången Alla dansar är rätt så lugn, men inbjuder ändå till dans i skön och svängig rytm. När jag spelar den med några barn blir den snabbt populär. Rockringar kommer fram och de dansar med dem till musiken och vill höra den om och om igen. En annan sång heter Kojan, och passar utmärkt då vi just byggt en koja på vår gård. Soundet och ackompanjemanget låter inspirerat av T.Rex med ruffigt komp à la 70-talshiten 20th Century boy. Sångerna handlar, förutom om bokstavslek, bland annat om rädsla, vänskap, kärlek, bullbak och äventyr.

Pia Persson jobbar som förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund.

Cd-sagor att diskutera

$
0
0

Det är kalasdag på vår förskola Mumindalen, närmare bestämt Majas kalasdag.

”Vi gratulerar, vi gratulerar…” har klingat ut. Födelsedagsfotot är taget. Den extra fina lunchdukningen med servett i Nalle Puh-glas och flagga på bordet är bortplockad. Vår guldkant är att födelsedagsbarnet får välja cd-saga till vilan. Vi har drygt femtio cd-sagor att välja bland så det kan ta en stund att fundera ut vad man vill höra just på sin dag. Maja har redan valet klart för sig.

–Barbapapa blir det!, säger hon med ett stort leende på läpparna.

–Det är konstigt med Barbapapa. Han är som inte människa men är en pappa i alla fall. Konstig är han, men bra, konstaterar hon.

Förväntansfullt bäddar Maja med sin madrass, sin kudde och sitt mjukdjur för att njuta av sagan hon just valt på sin kalasdag.

Nu har vi fått tre nya cd-sagor att välja bland till den dagliga vilan på Mumindalen. Vi har lyssnat på Småsagor djur som är fyra sagor på cd:n som alla handlar om djur. Cd:n är cirka 40 minuter lång. Vi möter lilla syster Kanin som går vilse och till slut hamnar i morgonrävarnas håla. Hu vad spännande det blir! Vi lyssnar på sagan om Julia som så väldigt gärna vill ha ett eget djur. Ett djur som kan hoppa, slickas och ligga i hennes dockvagn. Hon längtar så förskräckligt mycket efter någon att ha i vagnen att hon till slut tar en hund. Julia tvingar till och med en pojke att ligga i hennes vagn, fast han skriker förfärligt att han inte vill.

Vad tror ni fågelungar hittar på en helt vanlig dag? Lyssna och gör er bekanta med fågelsyskonen Lena och Bosse som gör både farliga och roliga saker. De lurar bilar, leker svimleken, äter maskpaj och mycket annat skoj. Sist på denna cd finns sagan Adjö Herr Muffin. Den handlar om ett sju år gammalt marsvin, herr Muffin som bor i en upp- och nervänd kartong som ser ut som ett hus. Utanför huset finns en brevlåda dit det då och då kommer brev. Herr Muffin känner sig inte riktigt kry, han nyser hela tiden. En tisdag kommer det ett brev till honom, där står det att ett gammalt marsvin plötsligt kan dö. Herr Muffin minns livet han levt och allt trevligt han gjort, han tänker på sin döda fru Viktoria och på sina sex lurviga barn, på alla gurkor han ätit och alla brev han fått i brevlådan. Han konstaterar att han är rätt nöjd med livet som varit.

Cd:n är lagom lång och sagorna berättas i ett bra sagotempo, med inlevelse som fångar lyssnarens uppmärksamhet. Autentiska ljud och en musik-snutt då och då ger liv. Cd:n kan användas som samtalsunderlag i verksamheten. Berättelserna beskriver hur det är att gå vilse och att känna sorg – det är ämnen man kan diskutera med barnen. Samt ifall det är tillåtet att ta det man vill ha.

En annan sagosamling på cd är Godnattsagor. Här får vi lyssna till sju sagor som alla har något att göra med att gå och sova. En handlar om allas vår Alfons Åberg som inte alls är trött, men som däremot tröttar ut sin pappa som till slut somnar på golvet i vardagsrummet. Vi möter Lasse som skriker och protesterar vid läggdags varje kväll, ända tills han lånat tant Lottas glasögon då allt vänder.

I en tredje saga leker Tummen och Dockis kurragömma men Tummen glömmer Dockis ute och mörkret faller. Hur går det?

Vet ni vad som låter ”krifs krafs hoho plask”? Det visste inte jag heller innan jag hörde sagan Sov gott, lilla groda, men nu vet jag minsann! Cd:n avslutas med vaggvisan Kumbaya som avrundar temat på ett bra sätt.

Skivan är drygt 60 minuter lång. Den har flera olika uppläsare – några bättre, några sämre – men överlag en okej cd. Du väljer själv vilka spår du lyssnar på men att höra hela skivan rakt upp och ner blir lite långtråkigt.

Så till den sista sagan på cd för denna gång. Det är Tomsing förlag som gett ut sagan Den musikaliska musen Ebba av och med Birgitta Fernström. Cd:n är drygt 40 minuter lång. Den handlar om musen Ebba, en blyg försiktig liten mus som älskar lakrits och att sjunga. Hon bor sedan ett år tillbaka hemma hos fru Silverstrand. Fru Silverstrand arbetar i symfoniorkestern och Ebba brukar åka snålskjuts i hennes väska och följa med henne på jobbet. Där sitter Ebba gömd under någon kjolfåll och lyssnar på musiken som strömmar ur alla instrument. Ebba har nu tagit steget och bestämt sig för att åka med symfoniorkestern på turné. Bussen styr kosan mot sydeuropa och Ebba tar plats som fripassagerare. Väl framme så gör hon sitt livs framträdande som solist i den stora katedralen och verkar kunna ta en plats i muskören, hon hittar också ett hem – sina drömmars slott.

Jag tycker att handlingen i sagan är bra men tyvärr så tappar både jag och barnen intresset rätt snart. Birgitta berättar utan inlevelse och sagan känns ganska tråkig. Några autentiska ljud och lite mer sång och musik skulle ha varit ett trevligt inslag.

Den här sagan kan dock vara bra att använda under ett tema eller projekt om musik, för i berättelsen nämns instrument och ord som man tillsammans med barnen kan ta reda på vad de betyder och hur instrumenten ser ut och låter. Cembalo, dirigent, notställ, taktpinne, musikbåt och symfoniorkester är exempel på ord att samtala kring.   

Lyssna på sagorna och bilda er en egen uppfattning, det är ju tur att vi alla tycker olika. Vi på Mumindalen är i alla fall glada för att cd-sagorna finns och förgyller vår vardag. Maja och alla andra barn i förskolan fortsätter att välja ur denna ”skatt” vi har och som hela tiden växer sig större och större.

Theres Normark är förskollärare på Sunnanå förskola, avdelningen Mumindalen i Skellefteå.

Musik för höstmys

$
0
0

Allis Trio är en grupp från Halmstad som gör barnmusik i en mix av visor, folkmusik och world music. Gruppen består av Ann-Louise Liljedahl – kompositör och musiker, här på sång, gitarr och dragspel, Gibban Cham på slagverk och Leif Isebring – musiker och kompositör. Han spelar mandolin, bosoki, flöjter med mera.

Sagosångerär en cd-skiva med 11 nyskrivna visor med inspiration från sagor från jordens alla hörn. Cd:n innehåller också ett sånghäfte med texter, ackordanalys samt en litteraturförteckning över vilka sagor som inspirerat till visorna. Dessutom får vi beskrivningar på hur man bygger enkla instrument för rytm och ljudeffekter till exempel för sprakande eldljud, kramsnö och prasslande gräs.

–Vad är svält? frågar en av flickorna någon vecka efter att vi har lyssnat på både sagan och sången till Indianflickans sång, som blivit hennes favorit. Ett par veckor tidigare hade jag, inspirerad av det vackra skivomslaget och musiken, gett mig av till biblioteket och lånat ihop flera av sagorna.

Sagan Indianflickan och de Stora Andarnaär en allvarlig saga om en indianflicka som mist sina släkt-ingar i svält. Hon offrar sin finaste och enda ägodel till de Stora Andarna för att de ska ge folket regnet och maten åter. Indianflickans sång är väldigt vacker och det går lätt att sjunga med om man vill. Dessutom är det stämningsskapande ljudillustrationer till. Temat är också en ingång att ta upp olika levnadsförhållanden, förr i tiden men även nu.

Nästa saga är Sju kinesiska bröder. Sagan som både är hiskelig och lustig utspelar sig på den tiden då den kinesiska muren byggdes. Bröderna har fantastiska förmågor och tack vare att de samarbetar och utnyttjar sina olika starka sidor klarar de sig undan den grymme kejsaren som vill ta kål på dem. Sången är i kinesiska tongångar och barnen gillar speciellt ljudillustrationen till brodern som har jättelånga ben.

En annan livsbejakande figur är Jakubi, den listiga sköldpaddan i Sydamerikas regnskog, som klarar sig undan att bli middagsmat hos jägarens familj tack vare sin klurighet och att han kan spela på flöjt och dansa.

På cd:n finns även rytmer och exotiska ljud till afrikanska sagor, men även sagor från Brasilien, Japan och Ryssland.

Jag tycker mycket om denna geniala skiva med glada och vackra visor att resa runt vår jord med. Sagorna är kanske mest lämpade för de äldre förskolebarnen, men sångerna tror jag passar bra till alla åldrar.

Vid första anblicken av cd:n Mamma Måd tycker jag det är lite konstigt med en man som heter Måd. Tji fick jag med mina fördomar. Mamma Måd är en kvinna, men hon är skallig vilket framträder tydligt på omslaget som ser ut att vara inspirerat av Andy Warhol.

Mamma Måd är egentligen Maud Cederlöw som arbetar på förskola när hon inte skriver låtar eller sjunger på föreställningar. På denna cd står Maud för text, musik, sång, körer och produktion och Andreas Hedlund, låtskrivare och producent, bidrar med akustiska instrument, körer och arrangemang.

I första låten beskriver Måd alla fördelar med att vara skallig, till exempel slipper man löss och att tvätta håret, men det är ju förstås lite svårt att variera frisyren. I låten Djurpark leker hon med uttryck med liknelser med djur till exempel ”fjärilar i magen, myror i brallan”.

I Polis-sång rimmar hon på det ordet genom hela sången, ”Det här är min polissång inte nån polisong”. Det låter också kul med Kazoo-solot i mitten och klarinetter som vävs in i sirenerna. Försök spela Farfar Fis utan att barnen börjar skratta; jag tror inte ni lyckas. Det passar bra med mungiga bland instrumenten. I sången får vi mycket rim som gris-fis, kål-tål, muttrar-pruttar och så fortsätter det. I låten Lika olika får jag för första gången i barnsammanhang höra rim med orden gay-Frey-okey!

Jag tycker att Mamma Måd har en härlig sångröst som smittar av sig glädje och lek till språket och vardagliga ting och även lite utmaning av tankar och fördomar. Jag tror både de yngre och äldre barnen i förskolan uppskattar dessa sånger.

Jujja Wieslander har tillsammans med illustratören Marit Törnqvist gjort en sång-bilderbok som heter Du och jag och min lilla cykel. Marit Törnqvist har tidigare illustrerat flera av Astrid Lindgrens sagor bland annat I skymningslandet och Sunnanäng. Jujja Wieslander har sedan början av 90-talet tillsammans med maken Tomas Wieslander gett ut många barnböcker, framför allt om Mamma Mu och Dagspöket.

I den här boken får vi en bok + cd med 23 illustrerade sånger. Varje uppslag i boken innehåller texten till en av sångerna och en stämningsfull och detaljrik illustration i vackra färger som brer ut sig över hela uppslaget och ger oss möjlighet att stanna upp och sjunka in i den. En del av de ritade figurerna återkommer på bild på flera ställen i boken, till exempel zebran, dockan, elefanten, kaninen och katten.

Några av sångerna jag känner igen är Hej vädret, Gammelnalle, Jag leker träd, Om det börjar regna, Det kom blod och Vipp på rumpan-affärn men här finns även nya för mig att upptäcka. Nu i höstmörkret passar Vaken på natten och Svarta grottan som är lite kuslig med lite knarrigt och raspigt cellospel (eller om det är kontrabas). I Bang bang balans kan du pröva att vricka tungan i strofen ”Balla balalla balalla balans”. Ro efter träskorär väldigt stämningsfull både i musiken med mjukt trombonespel och i bilden med en stillsam skymning i skogen vid en sjö. I Prick stilla låter det som autentiskt ljud från en roddtur på kvällen. Sångerna är enkla ibland lite tokiga och känns verkligen skrivna från ett upplevt barnperspektiv.

Pia Persson jobbar som förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund.

Gruppen som gjorde skandalsuccé

$
0
0

I Bloomsburygruppen skapades epokgörande verk inom bildkonst, prosa, poesi, filosofi, pedagogik, politik och nationalekonomi. Här inleddes också en förändringsprocess i synen på sex och samlevnad som fortfarande pågår.

Bloomsburygruppen hade sitt ursprung i ett hemligt sällskap bland manliga studenter i Cambridge åren kring sekelskiftet 1800/1900. De kallade sig ”Apostlarna”, träffades på lördagskvällarna och läste upp sådant som de hade skrivit under veckan.

Några av medlemmarna var de blivande författarna E M Forster och Lytton Strachey, den blivande journalisten, författaren och labourpolitikern Leonard Woolf, den blivande stjärnekonomen John Maynard Keynes och den blivande filosofen och fredsaktivisten Bertrand Russel. När de tagit sina examina och lämnat Cambridge fortsatte de att träffas i London.

I kretsen fanns en ung man som hette Thoby Stephen. Hemmet i stadsdelen Bloomsbury, som han delade med sina systrar Vanessa och Virginia, blev gängets nya mötesplats.

Systrarna Stephen blev en sensation i det tidigare helt manliga sällskapet. Deras närvaro satte fart på såväl hormonerna som hjärncellerna hos dessa män i 25-årsåldern. I den enkönade public school- och universitetsmiljö, som de kom från, var det närmast otänkbart att se kvinnor som intellektuellt jämbördiga med män. Den uppfattningen fick ”apostlarna” revidera när de mötte Vanessa och Virginia Stephen.

Vanessa Stephen skulle bli konstnär och studerade vid konsthögskolan Royal Academy. Virginia Stephen skulle bli författare och plöjde på egen hand igenom sin fars stora bibliotek.

När Thoby Stephen dog i tyfus, och den äldsta systern Vanessa gifte sig med litteraturkritikern Clive Bell, splittrades deras gemensamma hem. Men den nu etablerade Blooms-burygruppen bestod och nya medlemmar tillkom, som konstnären Duncan Grant och poeten T S Eliot.

Till att börja med var Lytton Strachey och Roger Fry de mest uppmärksammade i gruppen. Strachey utvecklade den biografiska litteraturen från heroiserande levnadsteckningar till kritisk granskning. I en rad böcker klädde han av storheter i den engelska historien, ända in på deras nakna mänsklighet – eller omänsklighet.

Roger Fry förnyade konstpedagogiken med sina föreläsningar och visningar. Först lät han sina tankar och känslor kring ett verk flöda fritt. Sedan diskuterade och kritiserade han, steg för steg, den inledande bild han hade givit.

Under en period var ett hus i Bloomsbury helt befolkat av medlemmar i gruppen. Keynes och Duncan Grant bodde ihop på bottenvåningen. Vanessas och Virginias lillebror Adrian en trappa upp, Virginia på andra våningen och Leonard Woolf på vinden.

Det sistnämnda kan ses som lite symboliskt. Woolf var, med sin judiska bakgrund, något av en outsider i gruppen. Genom sin energi och målmedvetenhet blev han ändå en av de drivande krafterna. Och det blev han som gifte sig med den eftertraktade Virginia och gav henne det senare så berömda författarnamnet.

Vid sina sammankomster diskuterade Bloomsburygruppen allt mellan himmel och jord, men mest litteratur, konst, filosofi och psykologi.

Kärlek och sex stod ständigt på den informella dagordningen. Närmast bakom dem i tiden låg den viktorianska eran, präglad av en grov dubbelmoral. Sexuallivet omgavs av tabun och rädsla. Samtidigt frodades prostitutionen och könssjukdomarna.

Mot detta revolterade Bloomsburygruppen, både i sina diskussioner och i det praktiska livet. De var först ut med att erkänna homosexualitet som något naturligt. Och de levde tillsammans i såväl hetero- som homosexuella relationer.

Bloomsburygruppen gjorde skandalsuccé med den första ”postimpressionistiska” konstutställningen i London. Gruppen introducerade moderna konstnärer från Paris som Cézanne, Matisse och Picasso. Reaktionen från de konservativa är svårbegriplig i dag, när dessa konstnärer hyllas som sin tids mästare. Målningarna beskrevs som ”pornografiska” och ”galningars verk”. Introduktörerna i Bloomsburygruppen framställdes som sedlighetens och den goda smakens sabotörer.

1913 startade Roger Fry Omega Workshop med Vanessa Bell och Duncan Grant som kompanjoner. Tillsammans med andra konstnärer designade de bland annat möbler, kläder och böcker samt ritade heminredningar och offentliga miljöer. Programmet låg nära Ellen Keys och den svenska Slöjdföreningens (senare Svensk Form) credo ”vackrare vardagsföremål till folket”.

Medlemmarna i Bloomsburygruppen var pacifister och första världskriget innebar ett bakslag för gruppens värderingar. Deras pacifism medförde att de sågs med motvilja och misstro på många håll.

Bertrand Russel, som agiterade mot kriget, fråntogs sin lärartjänst i Cambridge och fick tillbringa ett halvt år i fängelse. Trots det förblev han en brinnande fredsaktivist hela livet och gjorde sin sista insats så sent som under Vietnam-kriget på 1960-talet.

Under första världskriget grundade Leonard och Virginia Woolf bokförlaget Hogarth press. Det började med en handpress, uppställd på paret Woolfs matsalsbord, och utvecklades till Englands ledande kvalitetsförlag. Hogarth press lever fortfarande som en underavdelning i det stora förlagshuset Heineman.

Med freden 1918, och den stämning av ”aldrig mera krig” som rådde, kom ett nytt uppsving för Bloomsburygruppen. Den hade nu fått två nya mötesplatser: Virginia och Leonard Woolfs lantställe Monks house och Vanessa Bells gård Charleston. Husen ligger bara några kilometer från varandra i grevskapet East Sussex sydöst om London och är i dag öppna för besökare.

Vid 80 års ålder minns författaren Nigel Nicolson i sin bok om Virginia Woolf hur han som tolvåring upplevde en sammankomst med Bloomsburygruppen på Charleston:

”Jag minns hur det var, för en gång när jag var tolv eller däromkring fick jag följa med min mor till en Bloomsburybjudning. Rummet var stort, rökigt och värmde mer genom upphetsning än på konstlad väg. Det fanns divaner och mattor, väggar var grant målade som i en seralj, grammofon-skivor låg på brickor och böcker var strödda överallt. Folk satt på golvet vid andras fötter och det var mycket stoj och stim, gälla skratt och svaga gnägg, som avbröts tvärt när sådana som vi kom in. Min mor och jag hittade ett hörn där vi kunde slå oss ner mer eller mindre osedda, och jag fick en smörgås med tomat.”

Modern, som så diskret smög sig in i ett hörn, hette Vita Sackville-West. Vid den tiden var hon mer känd som författare än den tio år äldre Virginia Woolf. De båda hade under några år ett kärleksförhållande och förblev vänner när passionen hade ebbat ut.

Vita Sackville-West är förebilden till den androgyna Orlando i Virginia Woolfs märkliga roman med samma namn som kom 1928. Orlando föds till man i 1600-talets England, lever i 300 år och förvandlas under resans gång till kvinna.

Under 1920-talet publicerade medlemmarna i Bloomsburygruppen epokgörande verk.

1922 kom T S Eliots diktsamling Det öde landet, en föregångare till mycket av poetisk modernism. 1925 publicerade E M Forster sin roman En färd till Indien, som är en psykologiskt utformad kritik av europeisk kolonialism.

J M Keynes hade ingått som ekonomisk expert i den brittiska delegationen vid fredsförhandlingarna i Versailles, men lämnat förhandlingarna i vredesmod över segrarmakterna Englands och Frankrikes behandling av det besegrade Tyskland. I boken Fredens ekonomiska villkorförutspådde han att de stora krigsskadestånd som lades på Tyskland skulle omintetgöra en demokratisk utveckling i landet, och i förlängningen leda till ett nytt krig. Han fick sorgligt rätt. Versaillesfördraget blev Adolf Hitlers bästa argument
i propagandan för sitt nazistparti och för tysk upprustning.

På 1930-talet revolutionerade Keynes synen på hur ekonomiska kriser ska bekämpas: Stimulera ekonomin i kristider i stället föra att spara, och spara i högkonjunktur.

Med Jacobs rum, 1922, inledde Virginia Woolf den svit av romaner och essäer, som skulle göra henne till en av 1900-talets största författare och en feministisk ikon. Den följdes av Mrs Dalloway, 1925, och Mot fyren, 1927.

Det tog lång tid innan Virginia Woolf erkändes som en nydanare av romankonsten i jämbredd med irländaren James Joyce, som vid samma tid publicerade sina epokgörande verk Ulysses och Finnegans Wake. Det beror förmodligen på den manliga dominansen inom litteraturkritiken och litteraturvetenskapen.

Virginia Woolfs sätt att använda ”medvetandets ström” – de tankar och bilder som ständigt flödar i romanpersonernas hjärnor – liknar Joyces men hennes miljöbilder från Cambridge, London och landsbygden i Cornwall och Sussex har mera av poetisk lyster än hans bilder av Dublin.

Virginia Woolfs långa essä Ett eget rum, 1929, framställs ofta som en ganska begränsad skildring av den skrivande medelklasskvinnans behov av ett eget rum. I själva verket är essän en medryckande satir över kvinnans både ekonomiska och andliga underordning i ett patriarkaliskt samhälle.

Under 1930-talet minskade aktiviteten i Bloomsburygruppen. Virginia Woolfs hälsa, som alltid hade varit bräcklig, försämrades. Hon drabbades av återkommande sjukdomstillstånd av både fysisk och psykisk karaktär. 1941 tog hon sitt liv.

Samtidigt som verksamheten i Bloomsburygruppen avtog, och medlemmarna började gå ur tiden, fortsatte dess ryktbarhet att växa.

I dag vallfärdar människor till de kända adresserna i Bloomsbury, där gruppen samlades, och till lantställena Charleston och Monks house i Sussex.

Otaliga böcker har skrivits, och nya skrivs, såväl om gruppen i dess helhet som om enskilda medlemmar. Deras egna böcker kommer ut i ständigt nya upplagor. Flera har på senare tid blivit föremål för lysande filmatiseringar, som Virginia Woolfs Orlando och Mrs Dalloway samt E M Forsters En färd till Indien och Howards end.

J M Keynes teorier, som dömdes ut av nyliberalerna på 1980- och 90-talen, har återkommit i kolossalformat i de senaste årens ekonomiska stimulanspaket.

Karl-Olof Andersson är frilansjournalist

Matematik, musik och sång i förskolan

$
0
0

Läs tidningen Förskolans senaste musikrecension.

Recension Så var det nytt år och ytterligare en Grammisgala har passerat. Priset för årets barnskiva gick till Orkester Pop – Stava med Skägg (recenserad i oktober 2010), men även Johanna och kökskvartetten (recenserad i maj 2010) och
 Kråkan och Busarna – En jätteliten låg hög var nominerade.

Vilka är då Kråkan och Busarna? Jo Kråkan är Anders ”Kråkan” Ågren som gör kråkrösten i Mamma Mu, och även medmusiker till Wieslanders barnmusikskivor. Busarna är Kråkans medmusiker med bland annat Mathias Dahl som spelar på en mängd olika rytminstrument.

Den 14 sånger långa cd:n startar med Sura faster Ella där vi får en skojig låt med snyggt arrangerade stränginstrument – banjo-mandolin-gitarr, härlig körsång och klapp. Den får mig att associera till de sju dvärgarna i Disneys film om Snövit. Konstig karta är nästa låt med brass och bossanova-sväng/visselpipa-samba, i lite Trazan- och Banarne-stil. Den är förmodligen inspiration till konvolutets framsida som visar någon sorts skattkarta. En jätteliten låg hög är en kul låt om hur knasigt det är att man säger jätte-liten. Jätte är ju stort och litet är litet. I Ha inga skor får vi skön tretaktskänsla med fiolspel till. Nu ska vi dansa är en tydlig rörelselåt med rolig rytm som blir rolig i texten med olika betoningar i snabb tretakt i folkmusikstil, lätt att använda i förskolan. Myggan är snabb och där vi får sjunga ljust i falsett som en riktigt enerverande mygga. Orättvist är ju livet
ibland och något som barn tänker på. Tre Trallande Troll är en sång med ord som börjar på T. Tänk om – en låt med skön Stevie Wonder-inspiration. Till slut får vi till och med en sång om Harkranken.

Positivt: Det är sköna låtar, med fint och proffs-igt arrangemang. Barnen i min grupp gillar musiken och tycker att ”låtarna är jätteroliga”. Det är trevliga små kommentarer om låtarna i texthäftet.

Negativt: Jag skulle gärna ha sångerna i ett sammanhang, så som i en saga eller film.

Mattemusikär en handledning till att arbeta med musik och matematik i årskurserna F–3, framtagen av Bitten Löfgren och Andreas Ebbelind som är musik- respektive matematiklärare på Ringsbergskolan i Växjö. De arbetar tillsammans och knyter ihop och använder musiken och matematiken. Jag blev väldigt nyfiken på boken och hade stora förhoppningar på vad det kunde vara.

När jag läser boken känns det tydligt att den är skriven utifrån ett skolsammanhang. Det finns väldigt mycket förslag på aktiviteter där man kan kombinera matematik och musik, men oftast på för svår nivå för barn i 1–5-årsåldern. En del av övningar kräver att barnen kan skriva, så där får man förenkla om man vill använda sig av dem.

Jag provar Namnbluesen där man sätter in barn-ens namn i en bluessång. De får lyssna efter sitt namn och efter hand sätta sig i en cirkel. Vi provar några gånger och de tycker det är roligt, men man får ta det lite långsamt. Jag provar även några av övningarna med sifferkort som jag hade gjort i A6-storlek. Det var konkret och användbart att laborera och leka med.

Det är mycket rabblande av siffror i sångerna, flera med multiplikationstabellerna i sig, vilket inte känns riktigt relevant i förskolan.

Veckodagssånger är alltid bra och relevanta. Veckodagspolskan som finns i boken är en läcker moll-polska med tretaktsgung. Texten är konkret men melodin lite svår och hoppig för barnen, men kan gå om man kämpar på lite. Även Årets månader är en söt och bra sång för att lära sig årets månader.

Positivt: Att materialet integrerar matematik och musik, tänk att lära sig klockan med hjälp av fallskärm! Bra med olika genrer på sångerna såsom blues, polska, dansband, vals, tango, 5-takt, orientaliskt 7-takt, jazzigt, rock, bossanova och folkmusik.

Negativt: Det blir mycket siffror och begrepp uppstaplade efter varandra. Det låter lite konstru-erat och kunskapsrabblande ibland. Vid noterna och sångtexten i boken saknar jag vilket nummer sångerna har på cd:n.

Hej kompis! 20 roliga sånger för barnär en bok med nyskrivna sånger för barn i 2–5-årsåldern. Det följer även med en cd med alla sångerna. Här är det enkla konkreta barnsånger med rörelser till som är mycket användbara i förskolan. Hej- och namnsånger, kropp-en, tåg, natur, vatten, avslappning, rim och hej-då-sång. Utmärkt om man vill variera sig från uttjatade gamla sånger.

Vi sätter igång med Hej-kompis-sången när vi har kompisvecka – den är enkel och med rörelser. Nu har den blivit vår startsång på samlingarna, det är den barnen har valt när jag frågar ”vilken hej-sång ska vi ta i dag?” inte bara en gång utan många gånger. Namnsången som följer därpå är glad och trallvänlig.

Vattensången har vi använt till vårt vattentema och det finns flera väldigt söta natursånger om blommor, humlor, utflykt, så jag känner mig riktigt laddad med sånger inför våren. Sångerna är självklara och både jag och barnen lär oss dem snabbt.

Jag föredrar att sjunga och spela själv, men på cd:n sjunger Linda Andersson Burström innerligt, man upplever att hon har skrivit från hjärtat i ett nära sammanhang med små barn utifrån barnens förhållande till sin omgivning. Det är glada och tydliga sånger, lätta att sjunga med och göra rörelser till.

Boken är i stående A4-format med illustrationer i färg på alla uppslag.

På vänstersidorna visas beskrivning på rörelseförslag och genomförande till sångerna och på höger-sidorna visas sångerna med melodi, text och ackordsanalys.

Positivt: Tydlig sång på cd:n, sångerna är lätta att lära sig. Avslappningsvisan är suverän och jag har använt den flera gånger. Barnen gör efter texten i sången: blundar, andas, lyssnar, spänner och slappnar av – en lugn fin sång.

Negativt: Inget.

Pia Persson, förskollärare.

Svängiga nyheter på cd

$
0
0

DoReMi SaFaRiär en musik-cd med 20 spår om 20 olika djur. Vi får bland annat möta Geparden Jeppe, Zebbe Zebra, Nusse Noshörning, Flamingon Ingo, Gorillan Pernilla, Gasellen Ellen och många fler. Det är Per-Åke Wennerberg som är upphovsman till texten och musiken och han har även skrivit en saga Kul djur i dur där de olika djurkaraktärerna ingår. Andreas och Viktoria Glans sjunger på de flesta spåren och körar gör Mölndals kulturskolas barnkör. Spelar gör inga mindre än Bohuslän Big Band som även har arrangerat musiken.

Vill du introducera barnen till jazz så är det nog svårt att hitta något bättre. Det är snyggt, svängigt, proffsigt, varierat och ösigt och man får höra många olika instrument jazza loss ordentligt: trumpet, trombon, saxofon, klarinett, flöjt, bastuba och härligt pianospel på många spår.

Roliga texter och mycket rim, som man även kan tillgodogöra sig genom texthäftet som ligger i cd-konvolutet dekorerar av roliga djurillustrationer. Boaormen Moa är min favorit både på grund av det svängiga kompet, texten och skönt brass- och pianospel.

Vi får svängigt blueskomp i Kung Lejon där trombonen gestaltar lejonet, snyggt pianoackompanjemang i Geparden Jeppe rappar på, soft, jazzig tvärflöjt och bastuba i Zebbe Zebra. Den tjusiga Giraffen Zerafe och Hasse Flodhäst är väldigt söta med fin barnsång av Frida Olofsson och kören och snyggt trumpetspel. Den skrattande Hyenaär glad och medryckande med Viktorias sång och snygga brass- och saxofonslingor. Andreas sjunger med härlig diva-musikalstil i Flamingo Ingo och i Kung Lejon smyger och morrar trombonen och kontrabasen.

Viktoria sjunger underbart ösigt och svängigt i spår 12 Piggsvinet Piggelina Hystrix– också en klar favorit, där trombonisten Nils Landgren jazzar loss rejält i sitt solo och Mölndals kulturskolas barnkör backar upp fint. Goa brasslingor i kompet.

Jag letar fram bilder på de olika djuren och låter ett barn i taget välja ett djur som de sedan får höra låten till. Det blir populärt.

Musikmässigt passar nog cd:n till alla åldrar medan det textmässigt nog är mer för de äldre förskolebarnen och yngre skolbarnen. Jag avundas de som har möjligheten att gå och se föreställningen live och jag är riktigt sugen på att skaffa sagoboken också.

Prinsessans rockbandär en inbunden bok i härliga färger. Omslaget går i rosa och blått med gulröda eldflammor. I boken ingår också en cd med nio sånger. Boken ingår i serien med bland annat Så gör prinsessor och När prinsessor fyller år.

Författare och illustratör till boken är Per Gustavsson som även har skrivit text och musik tillsammans med Johan Eckman. Per Gustavsson har förutom Prinsessagorna illustrerat bland annat Hjärnkontoret-böckerna. Illustrationerna är roliga, färggranna och finurliga och fyller ut hela sidorna.

Varje gång jag frågor om jag ska läsa sagan får jag positivt svar av barnen. Handlingen går ut på att Prinsessan ska återbilda sitt gamla rockband, så att hennes kompis prinsessan Vera ska kunna fylla sin dansbana med folk. Problemet förra gången var bara att draken, som spelade trummor, blev så till sig att alla höll på att brinna upp. Prinsessan ger sig ut i sin rosa buss för att leta upp alla bandmedlemmarna. Dessutom måste hon komma på en lösning på brandproblemet.

Bandet består förutom av Prinsessan själv på sång och gitarr, av Trollkarlen med sin höga hatt och orgel, Prinsen på bas, det lite ängsliga Skelettet på maracas och den exalterade Draken på trummor. Det roligaste tyckte några av barnen var när skelettet spelade trummor och att draken gjorde rökringar, men även när skelettet spelade maracas och när alla ramlade omkull på grund av att de blev ljusblinda efter att ha letat efter skelettet i en mörk källare.

Musik-cd:n är som en rockig glädjeföreställning. Boken är lättast att ta till sig med de lite äldre förskolebarnen, men musiken är bra och en klar bonus i detta paket.

Snårpan är en lite lagom rund och glad varelse som tror på sina idéer. Hon bor i Gnagarnas Rike, är till hälften mus och till hälften människa och är adopterad av sorken mamma Ellen som inte kunde få egna barn. Denna cd, Snårpan och den hemliga manicken, innehåller nio spår med saga varvat med musik och bygger på sagoboken med samma titel. Dessutom innehåller den två extra karaokespår med två av sångerna.

I sagan bygger Snårpan och Lille B en manick som går på kåda. När Snårpan startar åker hon genom ljus, mörker och färger och hamnar i människovärlden. Där upptäcker hon att människornas motsvarighet till manick är bilar. Hon tycker illa om bilarnas avgaser, men gillar ljudet från dem. Sagan inramas kärleksfullt av nattningsprocedurer med mamma Ellen.

My Blomqvist är författaren och artisten bakom Snårpan. Magnus Sjögren medverkar också som producent och röst till Lille B.

Musiken på cd:n är från alla möjliga olika genrer: disco, tango, rock, reggae, pop, blues, dansband med mera. My sjunger ösigt, bra och med energisk glädje. Musiken är varierad och både förstärker sagan och för den framåt. I Min manick rockar Snårpan ordentligt. Ta med denna på barnens disco.

Det är en klar fördel att ha boken också, för jag upplever att det kan vara svårt för barnen att förstå och ta till sig sagan helt endast genom cd:n.

Snårpan är alltså en samhällsengagerad liten varelse som tar upp existentiella frågor – att man duger som man är. Hon tar även upp miljöfrågor och hittar på mycket kring att återanvända gamla saker. Snårpan har en egen hemsida där man bland annat kan titta på Snårpans nätbaserade Julkalender från 2010 där hon i samarbete med Unicef samlar in pengar till världens barn som inte har det lika bra som barnen i Sverige.

Pia Persson Förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund. 2010 recenserade hon cd-skivor och musikböcker i nr 2, 5, 8 och 10. I år i nr 4 och nr 6.

Poetiskt om instrument

$
0
0

Drillar och draköron är en inbunden bok med en cd med 15 klassiska stycken spelade av Göteborgs Symfoniker.

Boken handlar om de olika instrument som används inom klassisk musik i symfoniorkestern där även harpa och piano är med.

Boken är vacker med underbara illustrationer i akvarell och förmedlar en klassisk känsla. Varje uppslag har en utfallande akvarellillustration där ett eller ett par instrument finns med i olika fantastiska sammanhang och dessutom ett rim om instrumentet. Till varje instrument finns ett musikspår på cd:n med ett klassiskt musikstycke där det nämnda och illustrerade instrumentet är med.

Rimramsorna är gjorda av Lennart Hellsing och bild och idé står Ane Gustavsson för. Ane Gustavsson kommer från Norge och spelar altfiol i olika orkestrar i Sverige och Norge, bland annat Göteborgs symfoniorkester. På fritiden tecknar hon och därför har denna bok kommit till. Gustavsson har även gett ut andra böcker exempelvis Lillebror och natten (2009), även den ett samarbete med Lennart Hellsing. Tidigare har hon också illustrerat flera barnböcker skrivna av Christine Falkenland.

Lennart Hellsing har gett ut ett stort antal barnböcker sedan 40-talet och är kanske mest känd för sina sagor, rim och sånger om Krakel Spektakel.

Boken är en bra hjälp för att introducera de klassiska instrumenten för barnen och även för att lyssna på klassisk musik. Rimramsorna är vackra, spännande och lite avancerade men inte så långa, så det blir en utmärkt språklig utmaning att smaka på.

Vi får träffa pukorna och tuban inne hos en stor grön drake med en ros i sitt öra och en grodprins vid svansen och höra dem i Richard Wagners Förspel till akt 3 av Siegfried.

Flöjtisterna flyger luftballong högt uppe bland måsarna med landskapslapptäcke långt under sig och vi kan lyssna till Claude Debussys Förspel till en fauns eftermiddag. Klarinettisten är högt uppe på styltor och spelar i Hugo Alfvéns Midsommarvaka.

Med fagotten och oboisten kommer vi till orientaliskt fjärran land, med kameler, ormtjusare, magdansös och en flygande matta och vi hör dem i Pjotr Tjajkovskijs Sats nr 2 ur Symfoni nr 4 och i Backanal ur Simson och Delila av Camille Saint-Saëns.

Harpisten, en sjöjungfru nere på sjöbotten med sällskap av pianisten, olika havsdjur och en ubåt, spelar i Akvarium ur Djurens karneval av Camille Saint-Saëns och Intermezzo ur Cavalleria rusticana av Pietra Mascagni. Trumpeten och hornet finns hos riddarna vid borgens torn och spelar i Intermezzo ur Kareliasvit av Jean Sibelius.

När man lyssnar på kontrabasen känns den igen från sången Januari börjar året, för det är Beethovens Sats nr 4 Ode till glädjen ur Symfoni nr 9.

Positivt: Layouten, boken, bilderna, rimramsorna och konceptet.

Negativt: Ibland lite svårt att urskilja instrumentet i orkestern. Lyssna gärna i bra högtalare så är det lättare att urskilja instrumenten.

Pia Persson Förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund. 2011 recenserade hon cd-skivor och musikböcker i nr 4, 6 och 10.

Musik med djuren i centrum

$
0
0

Vill du hälsa på hos djuren på bondgården? Djuren på Kackelgården är en saga om att vara utanför och inte accepterad, där kossor, hönor, en tupp, en nyfödd kyckling och en mus är aktörer.

Katarina Gren och Birger Nilsson har en lång gedigen meritlista på utgivna fantastiska musikböcker, till exempel Elefantboken, Trollsångboken, Låtar året runt, Vyssan lull och Vaggsånger i urval.

Detta är ett häfte i liggande format, med blankt färgomslag. Den börjar med sagan om hur den utstötta musen med hjälp av den nyfödda kycklingen blir vän med, och accepterad av, de andra djuren på bondgården.

Därefter kommer förslag på scen och rekvisita, rollista med antal repliker samt förslag på kläder för att spela upp sagan. Det följs av manus med repliker, anvisningar till agerande och var sångerna kommer in. Sedan följer notdelen med melodi, text, ackord-analys och förslag på stämmor och rörelser och agerande. Dessutom finns en djurillustration och gitarrgrepp med till alla sångerna. Allra sist i häftet finns förslag på hur man kan arbeta tematiskt med djuren på bondgården.

Cd-skivan består av 13 sånger plus instrumentala versioner av alla låtarna.

Den börjar mjukt med en instrumental låt som ger stämning av tidig morgon. Sedan kommer tuppens godmorgonsång med slide-gitarr i kompet.

Nästa sång är söt och fint sjungen om när kycklingen ska komma ut ur ägget.

Därefter blir det härligt ragtime-ös i Ägg-sången, ackompanjerad av ett gammalt, lite ostämt piano som ger filmmusikkänsla. Det är en skön sång som är lätt att direkt sjunga med i. Ragtime-pianot fortsätter i Hönornas protestsång där hönorna protesterar mot att sitta i bur. Sedan följer grisarnas, kossornas och hästarnas sånger. Den instrumentala musjakt-stycket är snyggt. Det är kul att sedan få dansa till hönornas charleston-låt. Avslutningsvis kommer en rörelsesång till Kom loss.

Positivt: Tydligt och lättläst. Bra saga om empati och mobbning. Inslagen av ragtime- och charlestonmusik är glada och medryckande.

Negativt: Lite tamt uttryck i några av sångerna.

Veckans djur i parkenär ett häfte och en musik-cd som kom till för att Gitte Pålsson fick leda ett allsångsprogram om djur i Malmö Folkets Park. Där finns apor, kängurur, ett terrarium med ormar och spindlar, med mera. Och på ponnygården Arken har de bland annat häst, marsvin, minigrisar och kaniner. På scenen visades några av djuren upp till ackompanjemang av berättelse och sång. Detta har sedan resulterat i detta sång- och nothäfte och en musik-cd.

Gitte Pålsson står för både text och musik. Hon är sångerska, rytmikpedagog, musikterapeut, låtskriverska och kulturentreprenör, utbildad vid Stockholms Musikhögskola. Hon har även hämtat inspiration från flera års arbete i Bolivia. Två av hennes tidigare produktioner har grammisnominerats till Årets barnskiva: Vilda Djur med Gitte och Joszef (2008), och Resan till Anderna med Khala Uma (2009 – tidigare recenserad i tidningen Förskolan).

Cd-skivan, som är separat, startar med en välkomnande Veckans djur i parken där ett fröjdigt dragspelande ger härliga sommarkänslor.

En av sångerna handlar om orangutangen och är en kampsång i latinamerikansk stil för deras överlevnad och att regnskogen är en förutsättning.

Sången om kaniner är en medeltidsvisa i moll i lite Mikael Wiehe- och folkmusikstil. Väldigt snyggt arrangerat med gitarr, elfiol och harpa låter det som. Det är en suggestiv dov rytm och det sjungs om kaninens historia från medeltiden tillsammans med människan fram till nutid, inte alls någon sötsnuttig sång utan engagerande och empatisk.

I Marsvin går rytmen och melodin i östeuropeisk stil med härligt sopransaxofonspel av Per Moberg. Kängurusången går i reaggae-stil där vi även får hör mungiga och didgeridoo minsann!

Underbart skönt gitarrspel och fin melodi får vi höra i sången om Leguaner. Det är lätt att sjunga med i refrängen. I Hästen är det fiol med country-stil som gäller.

Sången Svarta Änkan sätter igång ett långt och intressant samtal om denna lilla svarta giftiga spindel. Barnen är fascinerade över hur giftig den är och att honan äter upp hanen efter parningen. En flicka är väldigt intresserad och frågar: ”Blir den snäll om man ger presenter till den? ”. Lite spännande och farligt är det också att den kan komma till Sverige i gamla raggarbilar från USA. Det är inte svårt att få med barnen. De är väldigt intresserade av djuren och fakta om dem också.

Sångerna är både härliga att lyssna på och sjunga med i men är även informativa för vi lär oss intressanta saker om djuren och om Folkets Park. Gitte sjunger också med härligt starkt engagemang.

Layouten är tilltalande, lättöverskådlig och luftig. En faktaruta finns på varje högersida och en illustrerad bild på det aktuella djuret. På vänstersidorna finns text, melodi och ackordsanalys.

Positivt: Konceptet, texterna och melodierna, arrangemangen, instrumentspelet och faktarutorna.

Negativt: -

Pia Persson Förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund. 2010 recenserade hon cd-skivor och musikböcker i nr 2, 5, 8 och 10. 2011 i nr 4 och nr 6. I år i nr 4.

Sånger att lyssna till och lära av

$
0
0

Visor för de småär den fjärde delen i antologiserien Min lilla skattkammare. Boken innehåller våra mest välkända barnvisor som Ekorrn satt i granen, Bockarna Bruse, I ett hus och Kaninvisan. Även julvisorna Pepparkaksgubbarna och Tomtarnas julnatt är med som barnen gladeligen lyssnar på och sjunger även när det inte är jul.

Jag känner igen stilen på de fina illustrationerna som finns på varje uppslag gjorda av Catarina Kruusval, som också är kvinnan bakom barnböckerna om Ellen.

På den medföljande cd:n framförs alla 22 sånger av Louise Lindfors med mjuk fin röst till ackompanjemang av Klas Gullbrand på gitarr, Carl Bagge på klaviatur och Moussa Fadera på trummor.

Det är snygga arrangemang i jazzig stil. Många sköna pianosolon och ”fills” i lite Jan Johansson-stil. Imse vimse spindel startar med en vacker introduktion på akustisk gitarr och passande tonbox-plingande till. Några för mig nya sånger är det också, bland annat Såpbubblan som är – läcker och annorlunda på ett suggestivt sätt, Vidde vidde vinka – en kort lustig sak och Häxan i skogen som har en väldigt fin melodi.

Kommentar: Bra att de sjunger sångerna flera gånger då de flesta är tämligen korta. Det är lugna fina arrangemang. Det enda jag är tveksam till är tonarterna de går i. Jag lyssnade på cd:n med några barn och jag upplevde att det var lite i lägsta laget för barnröster.

Barnmusikduon Smultron & Sång har gjort denna bok och medföljande cd, Mattesånger. De har tidigare gett ut 4 cd-böcker med musikgympa för barn i olika åldrar, bland annat Bondgårdspop som jag recenserade hösten 2010– en suverän skiva som jag har använt mycket med barnen på min förskola. Bosse Sjöbom från Sundsvall är före detta lärare som sadlat om till heltidsmusiker, han har skrivit text och musik till låtarna på cd:n.

I denna bok får vi på ett lekfullt sätt möta grundläggande matematiska begrepp och reflektera över tid och rum. Man får med sångtexter, lite rörelsetips till sångerna och inspirerande bilder. Boken är i rejäl kartong, så den tål att bläddras i.

Några teman från boken är veckodagarna, tiokamrater, addera och subtrahera, udda och jämna, klockan, geometriska figurer, prepositioner, hel-halv-tredjedel-fjärdedel.

Kommentar: Trevlig, lättillgänglig, bra och tydliga bilder. Inte lika medryckande musik som på Bondgårdspop men tydlig. Suverän att arbeta med begreppsförståelse som ju matematik mycket handlar om.

Pia Persson Jobbar som förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund. 2011 recenserade hon cd-skivor och musikböcker i nr 4, 6 och 10.

Sånger med en historia

$
0
0

Oscar Danielson är en svensk musikartist med fem album bakom sig. Han har dessutom skrivit tre romaner och samarbetat med Hanna Hedlund. Det kostar på att vara barn är hans första barnskiva med låtar från olika barnradioprogram på UR och är riktad till barn mellan 3 och 8 år.

Konvolutets insida är fullspäckat med sångtexter. Och det är just sången och sångtexterna som är mest framträdande. Danielsons lite släpiga sångstil fångar känslor. Sångerna är verkligen till för att lyssnas på – mycket finstämt.

Titelspåret Det kostar på… består av lite förväntningar inför vuxenlivet och lite pustande och reflektioner över barndomssituationer som till exempel vad som händer när man tappar en tand. Skön akustisk gitarr i nästa låt Elden. Lite farlig fascination kanske, över vad man kan ”tutta” på. Men bannor från den vuxne ingår också.

Oscar Danielson visslar igång Väldens längsta man och sjunger med känslan från ett barns ibland självklara självförtroende om att växa så det knakar och hur lång man ska bli. Lågmäld pop med skönt baskomp som påminner om Lou Reeds Walk on the wild side– snyggt!

Inte gråta lilla mamma börjar lite absurt, nästan falskt och lite komisk men fortsätter sedan tröstande till mamma och pappa när saker går sönder. Fyndigt i refrängen med ”Inte gråta lilla mamma, över världslig liten sak. Mister du en står dig tusen åter, och kom ihåg du har ju mig!”

Jag kan självär en skön avslappnad låt om ett barns vilja och kamp att få klara av saker själv.

Jag, en tok har en väldigt snygg stämsång i refrängen. Texten är positivt bejakande om att man duger som man är. Många ord som slutar på ”man”, för rimmets skull. Jag gillar låten, men önskar att det skulle finnas mer positivt bejakande och inkluderande av flickor, även om det förstås inte är Oscar Danielsons fel att vårt språk ser ut som det gör med ordet ”man”.

Kommentar: Finstämda låtar. Denna cd fick mig att leta fram en skiva med Bo Kaspers orkester, då jag tycker att Oscar Danielsons sång och musikstil påminner om deras.

 

Sara Edwardsson är kvinnan bakom cd:n Dansbarn. De flesta känner henne från tv som hjältinnan Supersnälla Silversara och som programledare i det populära allsångsbarnprogrammet Den Flygande Mattan.

Cd:n är upplagd i tre delar: fem danssånger, fem lyssna-sånger och till sist tre sjung-med-sånger. Sara Edwardsson sjunger på de flesta spåren, med barnkör till ibland.

Danssångerna är dansvänliga och med påtagligt synt-elektroniskt ackompanjemang på många av låtarna, lite som Loreens vinnarlåt Euforia. Tjej eller killeär en kul låt om att inte låta sig begränsas av det kön man tillhör. Alltid viktigt!

Lyssnarsångerna börjar med mjukare pianoackompanjemang och fin vemodig barnsång i Min sorgsenhet. Du börjar bli storär en gullig sång från en mamma där en barnkör kommer in på slutet: ”Jag ska göra mina egna misstag, gå min egen väg, så länge du finns där bakom är jag aldrig rädd.”

Första kärlekenär en väldigt fin sång med mer traditionellt komp: elgitarr, bas, trummor och elpiano där Sara gör en tillbakablick om svårigheter kring den första förälskelsen när inte sms fanns.

Godmorgon chefenär en söt reggaesång, om att ta vara på dagen, och att du själv är chefen över din dag. Bussresan– en rapp som byggs upp efter hand med bas och trummor med mera. Riktigt svängigt.

Vi flyger på en sång, känns som den skulle passa i Lilla Melodifestivalen. I Bilresan med pulserande bas sjunger Sara om hur man kan fördriva tiden i bilen med att klappa avancerade rytmer.

Kommentar: Inga sångtexter följer med. Sara Edwardsson sjunger med glad och livsbejakande känsla.

Pia Persson jobbar som förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund. 2012 recenserade hon cd-skivor och musikböcker i nr 4, 5–6 och 8.

Användbara visor

$
0
0

Små små visorär en bok som innehåller drygt femtiotal kända barnvisor, återgivna dels på svenska dels på finska. Visorna består av allt från Björnen sover, Videvisan och Sankta Lucia till några finska traditionella barnvisor: den söta Lilla fågel och Lilla sotarmurrel. Sångerna är placerade efter svårighetsgrad, så de enklaste kommer först och de med mer text kommer senare i boken. Päivi Hällström som har sammanställt boken är både förskollärare och metodik- och pedagogiklärare. Det följer med en cd till boken där Hällström med familj sjunger och spelar.

Omslaget är inbjudande i blåa och vita färger med toner som vågor på ett hav där fiskar sjunger och spelar och en sjöstjärna spelar cello. Uppe på ytan seglar en båt med svenska och finska flaggan som segel.

Boken är upplagd så att varje uppslag innehåller en visa som presenteras med text och ackordanalys på svenska på vänstersidan och på finska på högersidan. Det bjuds också på fina illustrationer av Ida Rosén Branzell till alla sångerna. Längst ner på uppslaget visas melodin och ackord till visan. I slutet av boken finns även några metodiska råd som hjälp till läraren. De är korta och tydliga och uppdelade under fem rubriker: Lär dig först sången ordentligt själv (om hur du förbereder dig för sångstunden), Sjung först – lek sedan (om upplägget på sångstunden), Släpp fantasin loss – dags att leka (om att förbereda lekar som passar till sången), Musik ger glädje (hur man kan låta barnen bekanta sig med olika musikinstrument) samt Inspirerande hjälpmedel (exempel på olika hjälpmedel för sångstunder).

Sångerna är inspelade med enkla fina arrangemang, med piano eller gitarrkomp och vackra tvärflöjtsslingor ibland. Sångerna sjungs först på svenska sedan på finska. Allt som allt en lagom tjock barnvisbok som lyfter mycket tack vare bilderna. Den är mest användbar i grupper där barn har finska som språk, men absolut annars också.

Lilla sångskafferietär en trevlig bok indelad i olika teman från barnens vardag. Den riktar sig till de allra minsta, men det går utmärkt att sjunga sångerna och göra lekarna tillsammans med 5-åringar också.

Sångerna tränar begreppsbildning inom flera områden. Följande teman ingår i boken: Tillsammans; Titta – peka; Leka; Här är jag (sånger om kroppen); Röra på kroppen; Äta och till sist Julen med Luciasång som sjungs av barnkör, trumpetsolo med sordin till tomtenissarnas sång. Upplägget är att varje sång har melodi, text och ackordanalys, även gitarrgrepp och vilket cd-spår det är visas. Man får också tips om vilka rörelser man kan göra till sången. På högersidorna finns tips på lekar, samtalsämnen och ramsor som passar till sången.

Upphovsmännen är Gunlög Rosén som har skrivit sångtexterna och Gustav Rosén, verksam jazzmusiker och låtskrivare som har skrivit musiken, arrangerat och spelar saxofon, piano och klarinett.

Vi börjar från början och tittar och lyssnar. Några barn får välja vilken sång vi ska börja med och det blir först Hej-på-dig-sång. Sedan fortsätter vi med Runt i ringen. En lugn enkel trevlig dans där man går runt i ring och gör olika rörelser, även lite kluriga som att hålla på varandras knän. Det känns alltid uppskattat och bra för samspelet och gruppkänslan.

På kroppenär en sång om våra kroppsdelar som man pekar på medan man sjunger. Hård och mjuk är också en av kroppssångerna om vad som är hårt; hakan, tanden och pannan och vad som är mjukt; läppen, näsan, kinden och öronsnibben. Vila är en avslappnande sång med vackert gitarrkomp till som passar utmärkt just till att vila.

Jag tycker att boken och cd:n är mycket användbar och att den fungerar bra både till de yngre och äldre barnen.

Visor för frågvisaär en musik-cd med duktiga jazz- och folkmusiker och inte minst och kompositören Camilla Åström som att skrivit text och musik till (fråg)visorna.

Hon är musiker, låtskrivare, dragspelerska, språk- och musikpedagog, och är med i många band och projekt ofta med världsmusik som bas.

Visorna framförs av Camilla Åström & Kompanjonerna, alla välbekanta namn inom svensk folkmusik-, vis- och rockscen. Kompanjonerna består bland annat av Daniel Wejdin, Henrik Cederblom, Arvid Kästel och Johan Håkansson. De instrument vi får höra är dragspel, gitarr, bouzouki, mandolin, slagverk, kontrabas, flygel, orgel, fiol, altfiol, klarinett saxofon och trumpet – vilken ljudskatt!

Cd:n innehåller 15 visor med olika musikstilar och influenser från Balkan; jazz, visa, rumba, reggae med mera. Texterna är finurliga, berättande och eftertänksamma och handlar om att blir stor, om att vara stolt över den man är, om att gå vilse, och det perfekta födelsedagskalaset, om läskiga monster och om den stora lyckan i att bli gungad riktigt, riktigt högt.

Konvolutet är snyggt, konstnärligt och fullt med detaljer att upptäcka och titta på, som en tavla i sig själv. Sista sången Stanna lite till är väldigt lugn och vacker med skönt gitarrackompanjemang till – som en godnattvisa.

Många av visorna har roliga rytmer som passar att röra sig till eller spela rytminstrument till, exempelvis Här är jag, Nu vill jag gå ut, Plåster: ”Plåster, plåster med Bamse på, måste plåster ta på”.

Okej är en mycket fin låt med tangokänsla om när man har blivit ledsen och sedan känner sig upprättad och tröstad.

”Jag blev lite ledsen förut när du knuffade mig,
Jag blev lite ledsen men nu känns det okej
För du sa ju förlåt och sen så krama du mig.”

Jag tycker detta är en härlig skiva med roliga och musikaliska visor, duktiga musiker där man även får ta del av många olika instrument.

Pia Persson jobbar som förskollärare i Saltkråkans förskola i Lund. 2012 recenserade hon cd-skivor och musikböcker i nr 4, 5–6 och 8. I år i nr 2.

Stämningsfullt med vargar

$
0
0

Gittansångerär en cd med sånger skrivna direkt från Pija Lindenbaums sagor om Gittan blandat med barnsånger av till exempel Ulf Dageby, Povel Ramel, Hans Alfredsson och George Riedel. Barn från Askebyskolans barnkör sjunger på flera av sångerna men också kändare röster som Sissela Kyle och Ane Brun.
 
En favorit är Gråvargarnas sång, stämningsfullt och melankoliskt fångar den känslan från sagan när Ane Brun sjunger till ett gammalt piano och nyckelharpa. Fler trevliga klassiker är Josefin, Hans Alfredssons charmiga Sov nu lillebror och Ska vi byta. Sången Älgbrorsornaär rockig och ösig med kul text.
Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Lärorika djur som svänger

$
0
0

Tore och skogens djur är en saga kombinerad med sånger både i text och bild och på cd. Den handlar om att Tores katt Maja är försvunnen. Tore går ut i skogen för att få hjälp. Han följer olika spår och varje djur han träffar berättar om hur det är att vara det djuret. Tyra arbetsmyra sjunger i en reggae om myrornas liv men det blir även rödrävs rock’n’roll, syntig spindelmusik, fågelsalsa och svängig älgsoul innan Tore hittar sin katt. Materialet är trevligt och lättanvänt för förskolan, både barnen och jag gillar det verkligen. Det är svårt att sitta still till sångerna och det blir ofta dans till favoriterna Sivs spindelliv och Älgen som det också finns rörelseförslag till.

Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Ljud och sång skapar stämning

$
0
0

Nära dig riktar sig till de riktigt små barnen (och föräldrarna) och det syns också tydligt på omslaget. Men bry er inte om det, sångerna och ljuden är underbara och jag använder dem gärna med 5-åringar.

Cd:n är fullspäckad med ramsor, rörelse- och vaggvisor med ljud, rytm och rörelse, närhet och lek. Det finns stämningsfulla ljudillustrationer som vattenbubblande, vindspel, bäbisjoller och ackompanjemang från exempelvis mungiga. Men också det sköna ljudet från mbira, ett tumpiano från Afrika, och mer vanliga instrument som målar sköna akustiska ljud för örat. Två absoluta favoriter är sångerna Vind, som föregås av vackert ljud från ett vindspel, och Sjunga god natt, med fridfullt gitarrplock. De är båda två enkla och vackra sånger.

Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Rebusbilder gör det pedagogiskt

$
0
0

Denna sångbok innehåller nio klassiska barnsånger och är väldigt trevlig och användbar. Orden i den handskrivna sångtexten är illustrerade och involverade i bilderna. I Blåsippan ute i backarna står finns bredvid den nigande blåsippan en pratbubbla med en vacker vårbild. I Bä bä vita lamm står mamma och pappa och hänger upp kläder på en tvättlina. Trollmor avslutar boken med att lägga de elva små trollen och binda fast dem i svansen. Boken är väldigt pedagogisk och hjälper barnen att sjunga sig igenom sångerna med hjälp av ”rebusbilderna”. Ofta har det bara varit jag och ett eller två barn när vi börjar men efter en stund kommer det fler. Barnen har varit från 1–6 år.

Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Makalöst svängigt

$
0
0

Gruppen bakom cd:n är ett musikaliskt sexmannaband från Göteborg som bjuder på elva musikspår i olika genrer såsom jazz, country, rap, folkmusik, rock och blues. Tåglåten tuffar igång till charmig, amerikansk folkmusik, (Amerikana) från 1900-talet. En dålig dagär svängig gladjazz, 50-tals-musikal-dansmusik i Povel Ramel-stil. Mina två favoriter är Utelåst – en riktigt härligt rockig låt som är lätt att sjunga med i. Det är ösig hårdrockskänsla à la Deep Purple i sången och orgeln på slutet. Spöket Helga är en groovy tyskbrytande sång med en snygg ”hit the road”- ackordgång. Allt som allt får vi mycket ”girl power” i sången. Det är charmigt, kul, svängigt, varierat, lite absurt och fullt av spel- och sångglädje. Låtarna finns även på Spotify.

Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Passar i förskolan

$
0
0

Kaj Magnusson, låt- och textskrivare från det gamla barnmusikbandet Låt o Leklaget har skrivit text och musik till de 18 sångerna på cd:n och bildat en trio tillsammans med Stellan Sagvik och Bert Kolker.

Cd:n kommer i en dvd-ask och det följer med ett häfte med melodi, text och ackordanalys till alla sångerna. Det är även ett 16 minuter långt filmspår från en konsert och en musikvideo. Vi bjuds på stämsång, fyndigt mellansnack och spelglädje. Det är väldigt roligt att lyssna på denna cd också för att ge barnen möjlighet att höra hur de olika instrumenten låter. Tillsammans med mycket gitarrkomp får vi höra mandolin, harpa, basklarinett, sopranblockflöjt, basblockflöjt, kenaflöjt och övertonsflöjt! De behandlar många olika teman som passar i förskolan: småkryp, färger, månader, årstider, kretslopp, miljö, bokstäver och siffror.

Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Vackert från världens alla hörn

$
0
0

”Jag tycker det är en fin sång”, säger en flicka spontant. Hon dansar en spontandans när jag spelar låten Nu rinner solen upp från skivan Viv tolerans. Denna cd bjuder på nordisk folkmusik och worldmusic – en mix av folkmusik från olika kontinenter – på 14 olika musikspår.

Vi får höra spännande exotiska instrument som khisba från Irak, haitiska trummor och tibetansk sångskål. De förmedlar känslor som sorg, glädje, vrede och frid. Det är fantastiskt vackra sånger, arrangemang och instrumentspel. Stora svenska musiker medverkar. Det följer med ett texthäfte med en kort beskrivning av sångerna och översättningar till de sånger som inte är på svenska eller engelska.

Pia Persson Förskollärare i musikförskola

Bajs på dyslexin

$
0
0

I våras släppte Vera Nord en singel som handlar om hur det är att ha dyslexi. Nu kommer den Veronica Maggio-inspirerade elvaåringens debutskiva.

Att växa upp med dyslexi är inte lätt.

Fråga Vera Nord, elva år. Varje dag är en kamp. Eftersom hon har svårt att läsa och skriva blir hon jättetrött av att försöka hänga med.

– Allt är svårt. Gångertabellen fastnar inte och om jag ska rabbla älvar eller något så glömmer jag bort dem, säger Vera Nord.

Hon slår stenhårt fast att det inte finns en enda positiv sak med att ha dyslexi. Forskning visar också att dyslexi inte går att bota, däremot går besvären att lindra med hjälpmedel. För Vera Nord blev musiken medicinen. I våras kom debutsingeln Dyslexi är bajs, som hon har skrivit tillsammans med sin pappa.

– Vi har gjort låtar sedan jag var liten.

Jag säger ganska ofta att dyslexi är bajs så pappa tyckte att det var en bra låttitel och skrev en text, säger Vera Nord.

Hon har fått glada kommentarer från andra dyslektiker som känner igen sig i låten. En och annan som inte har dyslexi har också börjat förstå vad diagnosen innebär, förklarar Vera Nord. Efter några veckor hade videon till singeln närmare 13 000 visningar på Youtube och 19 maj släpptes albumet Alla gör sin grej. Pappa Peter Barlach, dramatiker och barnboksförfattare, ligger bakom de flesta av låtarna. Men hon har skrivit tre texter själv. En låt sjöngs in på pappas mobiltelefon. En annan var en sommardikt från skolan.

– Den tredje började med att jag skrev ett Instagraminlägg till min storasyster när hon skulle flytta hemifrån. Det blev första versen och lite av refrängen, säger Vera Nord.

Alla låtar handlar om henne själv, men det är bara en som handlar om dyslexi. I framtiden hoppas hon kunna fortsätta med att sjunga och stå på scenen.

Linus Hellerstedt
Viewing all 56 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>